stackars

2009-10-18 @ 23:15:39

Stackars mannen med medaljer,
som bara putsar sina minnen, han
sitter tyst bland gammalt skrot,
kan inte se för allt sot att ingen sitter
mitt emot.
Och stackars hon som flyter med,
som aldrig lärde sig ta sats,
hon som ägnade all sin tid åt nåt
hon inte ville bli för det vara bara där
det fanns en plats.
Stackars den som inte bryr sig, stackars
dom som aldrig tyr sig till andra än sig själva
och stackars fåglarna i bur. Stackars dom
som stänger in sig, hundra dagar utan heder.
Stackars dom som lever så, stackars dom som tittar
på. Hur märkligt kan man må?
Stackars han som aldrig kämpar, han som säger
stackars mobb. Han som hamnade först i kön
och blev så nöjd med sin lön att han glömde sitt jobb.
Stackars den som inte bryr sig, stackars hon som
aldrig fryser och alltid får vad hon vill ha, ja stackars
hon som har det bra.
Stackars hon som ville upp, men inte började från
början. I skara står en man som låter henne trampa
på och skrapa ansiktet i gruset.
Ja stackars han som aldrig gråter, fast han släpar
på ett höghus. Vad är det ingen ska få se som
ingen inte redan sett och var ska det där huset?
Stackars hämmade lakej och stackars dig och
stackars mig, det är en konstig värld vi lever i.
Ja ingenting är vad man tror...

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback