2010-04-28 @ 23:08:51

Vart har alla mina drömmar om livet tagit vägen?
Har jag slutat drömma om allt jag brukade drömma om?
När jag var liten hade jag tusentals drömmar om
framtiden. Jag skulle bli fotbollsproffs, innebandyproffs,
kenneluppfödare, hunddagismamma, bagare, jobba
i konditori, bli flygvärdinna osv. Jag skulle ta jägarexamen
och gå i min familjs fotspår. Jag såg fram emot körkortet,
att ha en egen bil att snurra omkring i.
Det var så mycket jag skulle göra efter gymnastiet,
jag skulle bli au pair, flytta söderut...
Mina förväntningar om livet var höga, jag längtade tills
det var min tur att göra allt det där alla andra fick göra.
Jag som alltid var för liten för allting, jag som aldrig fick åka
dom äventyrliga karusellerna på grönan för att jag var för kort.

Nu när jag har kommit över 18-års gränsen, jag får åka alla dom
där karusellerna jag så länge väntat på att få kliva på. Nu är jag stor
och ingenting känns särskilt långt borta men jag har tappat det mesta.
Alla drömmar om vad jag ska bli när jag blir stor har försvunnit,
nu går jag omkring ovetandes om vad som kommer att hända.
Jag tvingas snart stå på helt egna ben och ännu har jag inte tagit jägarexamen.
Jag har tappat mina intressen, sport är bara kul att titta på och
hålla på med för skojs skull. Nu handlar det inte om att vinna och
vara bäst längre. Nu vill jag inte ens sticka iväg som au pair längre.
Jag vill inte ha körkort och en egen bil som jag kan köra omkring med.
Det finns så många alternativ, så många vägar
att gå men det är inte skyltat så jag vet inte vilken av alla vägar
jag borde välja. Jag önskar att jag var ambitiös. Klart jag är en
livsnjutare. Mina förväntningar om framtiden har sjunkit till
noll och nu längtar jag inte ens till studenten, när det äntligen
har blivit min tur.

Jag känner mig så vilsen och när skolan är slut så kommer
otryggheten som en bomb, lika plötsligt trots att jag någonstans
hela tiden visste att otryggheten skulle svepa in mig i dimma.
Nu balanserar jag på en tunn tråd mellan liv och död. Det är
nu jag ska göra ett smart drag och smarta val för att få en
ljus framtid, för att inte hamna på gatan och bli som dom som
man tittar snett på och samtidigt tycker synd om.

Det blir inte enklare när jag inte riktigt vet hur jag ska söka
hjälp, ingen kan ju tala om för mig vad jag ska göra med mitt
liv eftersom det är helt upp till mig nu. Jag är livrädd för vad
som väntar efter sommaren, när pengarna jag tjänat ihop har
tagit slut. Det känns som att jag kommer att kliva ner i en stor
svart grop, eller i en bubbla, därifrån ser jag hur alla mina kompisar
tar sina lyckade kliv ut i vuxenlivet, ser världen och gör allt det där
jag drömt om. Jag kommer inte på en lösning, hur jag ska slippa
den där bubblan som kommer att göra så jag slutar andas.
Jag är nog lite rädd för livet och vad det har att ge, eller inte ge.

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kommentarer

Postat av: mamma

Du ska se att bubblan spricker .Ta de som de kommer åh fundera inte för mycket.Klart du ska ut å se världen så småningom man måste prova lite allt möjligt å inte alltid ha nån att hålla i handen göra saker själv som verkar intressant.Man måste planera å inte bara rusa iväg å göra som alla andra de e ditt liv de handlar om de e du som bestämmer när och hur sätt upp ett mål och försök att komma dit de gör du så småningom med din starka vilja de vet jag.Kramar mamma

2010-04-29 @ 10:05:14

Trackback