LIFE IS NOT ABOUT FINDING YOURSELF, IT'S ABOUT CREATING YOURSELF

Hejdå gamla blogg. Nu börjar jag på ny kula med ny blogg! :)

Önskar mig ett stort lycka till med detta, tack mig själv, tack som fan.

Var upp på dagis idag och hälsade på mina knattar. Huuuur söta är dom inte! Saknar dom helt fruktansvärt mycket. Senare tog jag en kaffe med Sanna och sen kutade vi på stan. Hem och äta middag och svälla på soffan och nu väntar jag på att Sanna ska komma hit och umgås ett tag. För bara ett par timmar sen satte sig Madeleine på ett flyg till Thailand och jag är just inte avundsjuk, jo det är jag, jag är grön av avund!

Köpte nagellacket "Niklas" på make up store. Göööörsnyggt!
Nu ska jag ta tag i disken och sedan bara vänta.

pusskram

Jäklar alltså! Jag har fått en kusin. Detta är ingen nyfödd bebis, nej han är bara fem år yngre än jag och ikväll hittade jag honom. Riktigt roligt. Han kommer tydligen bli bandystjärna, han har spelat i p15landslaget och jag vet redan jättemycket om honom. Han har yngre kusiner så jag har fått tre kusiner ikväll. Det är helt sjukt! Tack morfar som jag aldrig haft för tre kusiner. Helt plötsligt visar det sig att min släkt är större än jag trott. Jag har trott att jag har haft en farbror och en moster men icke. Det här är såå kul!

Ville bara säga det!

Finns det något jobbigare än att få nobben? Svar: Ja.
Att nobba någon. Jag vet nästan ingenting som är svårare.

Jag klarar liksom inte av att säga rakt ut att jag inte är intresserad. Inte för att man måste vara intresserad av någon bara för att man vill hitta på något. Så kan jag känna själv också men om man inte ens är intresserad av att hitta på något med den som undrar om man ska göra det, ska man bara låta bli att svara då för att underlätta för sig själv? Att slippa ge någon nobben. Men å andra sidan, varför skulle jag vara intresserad av att hitta på något någon gång med en person som jag bara vet förnamnet på? Och jag vet ju själv hur gärna man vill ha ett svar på frågorna man ställer. Räcker det med ett "kanske"? Nej, jag vet av egen erfarenhet att jag inte blir nöjd av att få ett "kanske" som svar. För jag vet att "kanske" betyder "nej" och då får jag väl bara gå omkring och hoppas att personen jag ger ett "kanske" förstår att det på ett tydligare språk betyder "nej". Eller?

Känns det inte lite väl hårt att bara säga rakt ut att man inte vill? Jag tycker att det skulle kännas som ett slag i magen. Varför är man så jäkla rädd? När jag frågar mig själv vad fan jag är rädd för så blir jag modig och på en gång så säger jag rakt ut vad jag tycker och känner, därefter ångrar jag mig. Självpeppande är grymt men kan vara farligt. Man ska behandla andra så som man vill bli behandlad själv och det stämmer ju. Men till vilken gräns?

Det är söndag och här sitter jag, lika görarlös som vanligt. Gårdagen spenderades med Micke, vi var till Brunflo och tittade på hockey, Brunflo-Ånge så det var kul att man kände lite folk på isen :) Sen åkte vi på Sibylla och köpte med hos några härliga burgare hem till Micke och sedan åkte vi in på O'learys och tittade på modo-södertälje. I förläningen var det men all sannolikhet min förtjänst att modo vann eftersom jag sa att de skulle vinna precis när det blev mål. Hurra!

Senare skulle jag vara chaffis till Åre men jag kände att jag aaaaldrig skulle orka så jag slapp. Istället skurade jag golvet trots att det inte behövdes och sen gick jag och la mig framför en film och somnade på momangen. Det här har varit en lugn och rogivande helg.

Jag tänker fortsätta slöa nu.

pusskram

Hallå där kära vänner, hur många av er är det verkligen jag känner? Ibland är det jag som behöver er. Ge och ta ni vet. Det är en enkel regel.

Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar, så befängt att leta svar.

Jag har inget vatten i lägenheten. Från början var jag så förbannad så jag visste inte var jag skulle ta vägen, jag kan inte tvätta händerna, inte duscha, inte diska, inte koka te, inte borsta händerna eller tvätta bort sminket. Det var länge sen jag kände mig så här ofräsch. Man är beroende av vatten i kranen och det som stör mig mest är att akelius sa att detta skulle pågå till och från under dagtid. Det är verkligen inte dagtid nu.
Jag är inte lika förbannad längre, någon har gjort min dag. Fått mig att skratta och givit mig komplimanger. Så otroligt uppskattat från en person jag alltid har tyckt om. Såna här gånger känns mig liv bäst i hela världen :)

Nu ska jag snart natta, med oborstade tänder, otvättade händer, odrucket te och oduschad. Stackars mig. Seriöst, jättestackars mig.

Den som tror att jag är på slösidan bara för att jag är arbetslös kan glömma det.
Jag är uppe innan 9 varje morgon. Jag har storstädat lägenheten, diskat på en gång efter att jag grisat ner, jag har sorterat ut massa skräp från förvaringsutrymmena, burit och kånkat på grejer som väger flera ton ner till förrådet i den riktigt otäcka källaren i grannkåken, jag har tvättat två gånger på en vecka vilket innebär att jag springer mina sex trappor flera hundratals gånger under fem timmar. Jag har städat ur garderoberna och vikit om alla kläder. Nästan varenda liten vrå är kliniskt fläckfri och jag tränar för fullt hemma på bandet och gör en del situps.
Alltså, jag är verkligen inte på slösidan. Det finns ingenting som behöver göras i min lägenhet.
Plus att jag har varit och hälsat på mina små på dagis två gånger på två veckor och på fredag ska jag dit igen och kramas och leka.

Igår åkte jag till Brunflo och även där hjälpte jag till med att städa och diska, det var till och med min idé men jag kände att jag skulle ändra på Sofies uppfattning om mig. Hon säger nämligen att när hon är med mig vill hon bara äta en massa gotta, vänta lite... JAAAAAHA hon förväxlar mig med Mikael. Hahaa

Ikväll ska jag nog hänga med Sanna och umgås, snacka lite strunt och sånt som vi brukar göra. Och imorgon ska jag och Sofie på Noliamässan och kolla läget och samla på och gratisgodis och jag kommer med all sannolikhet att plocka med mig massa gratis skräp hem som broschyrer etc.

Nu ska jag hoppa in i duschen, man vet tydligen aldrig när man blir av med vattnet här. Har fått ett väldigt fint brev där det står att kall- och varmvattnet i hela området kommer att stängas till och från under dagtid. Detta börjar idag och kommer att hålla på i minst tre veckor. Sen står det "Vi hoppas på er förståelse under tiden som arbetet pågår, vänliga hälsningar Akelius." Dra era vänliga jävla hälsningar någon annanstans. Jag vill inte stå i duschen med schampo i hela håret och tvål överallt i ett flertal timmar. Nej, jag har inte förståelse för det här. Ge oss hyresgäster en resa så ska jag se till att ni blir förstådda. Akelius-skit.

Lägger också upp en fräsch bild, njut.
Nu ska jag sluta gnälla och göra något vettigt. Ha det absolut bäst!
pusskram

Jag vill vara kär. Jag vet att jag tjatar. Tjatar om hur jävla gärna jag vill ha att dela livet med när man vill.
Då kanske man tänker: sluta tjata och bli kär då.
Aaaaaajust det. Så enkelt är det inte. Jag bor i Östersund. Här känner alla, alla och känner inte den man träffar alla så är det med all säkerhet ett freak. Åååh, kär-känslan, när man blir så till sig att man inte ens kan andas, den känslan längtar jag efter.

Jag är myssjuk, vill kramas och pussas! - Jag tycks vara desperat. Nästan.

Februari är strax slut och Linnéa och jag ska ju ha pojkvän innan slutet, en vecka på oss nu. Vilken press, här gäller det jäklar att ligga i alltså!

Söndag. Samma känsla som alla andra söndagar. Ensamhet. Tomt överallt.


Jag har tänt 20 ljus här i min lilla lägenhet, katten är här och vi tittar på "hemsöktahus". Mitt i spöktimmen och allt, burr, läskigt. Hon dricker te och jag har världens mensmage och kan knappt dricka vatten. HUuuuuuuurra.
Nu ska jag mysa ner mig i soffan med henne och bara länga till imorgon då det blivit ljust.



Varför upplever jag det så sorgligt?

pusskram

Vaknade av mig själv halv 9 imorse. Senare tog jag bilen och åkte till Hällesjö, satt fan och körde halvt sovandes typ 20 mil. Liiite pirrigt var det såklart eftersom jag hade polisen bakom mig en bra bit med sirener på. Piiiiiiirrrrr. Första instinkten är ju såklart att fly. "Bättre fly än illa fäktas" eller hur var det?

Har haft en seg helg, blev i alla fall en härlig promenad och bjuden på god middag sen har det inte hänt ett skit. Önskar att jag stannat i stan istället och gått ut med Pillan2 i fredags.

Vad mer kan jag berätta? Jo, jag blev bjuden på riktigt gott fika hos Katten och fick träffa min lilla Wookie igen, så glad hon blev. Hon ville följa med mig tillbaka till Gällö men det fick hon inte... Vi spelade Kinect och jag kom på att jag är grym på fotboll, pingis och friidrott. När jag väl kommit hem så insåg jag att jag lika gärna kunnat stanna i Hsjö över natten men så långt tänkte jag ju inte då. Det hade vart skoj!

Imorgon tänkte jag åka längd men det blir alldeles för kallt så jag måste klura ut något annat. Åka till Hällesjö och natta kanske. Hahaha oooorka köra. Nån annan som vill köra åt mig?

Aja, semestern i april, perfekt till Mikael kommit hem är nästan fastställt nu. Och jag längtar så det pirrar!!
pusskram

Hunden är människans bästa vän.

Idag har jag jobbat trots att min sista dag var igår! Mig gör det ingenting för jag älskar mina små.
Perinta, pillan, lilla, nilla, pnilla, pinilla. Ja jag har ungefär 100 olika smeknamn varje dag. Jag trivs så otroligt bra även om barn faktiskt kan vara påfrestande i psyket vissa stunder. Igår när vi hade samling så fick jag ett paket av dagiset, en ljuslykta och varje gång jag tänker den ska jag tänka på mina små och personalen så jag inte glömmer dem, huuuuur sööött??? Kunde självklart inte hålla mig från att gråta eftersom jag är så otroligt känslig när det gäller gåvor med en tanke bakom. TAAAAAACK så hjärligt mycket, kommer aldrig att glömma er!

När jag kom hem städade jag lägenheten, diskade och nu har jag tittat på landskampen. Man är ju bara tvungen, massa stora vinteridrottare som Foppa, som var i duellen ikväll. Foppa vann såklart med stor marginal. Sverige leder med 2-1 och nu längtar jag till nästa torsdag.

Nu ska jag snart gå och natta, men först ett samtal med min favorit.


Världens mest intressanta update och för övrigt åker jag till Gällö i helgen.
pusskram

I fredags låg jag medvetslös i 39 graders feber, eftersom det är mycket för mig. I lördags stack jag upp till Linnéa på Kf en sväng innan vi drog vidare ner till blå center och förade lite, sen tog vi taxi ner på stan och tack vare min skönsång med "botjitta - iggesundsgänget" så stände chaufören av taxametern. Gött. Vidare till Olles där det var tjockt med folk. Träffade Cayanan och vi sjöng "fångad av en stormvind - carola" inför hela härliga olles eftersom det var karaokekväll. Det var så komiskt och jag kommer att skämmas ihjäl för det ett par dagar till men det är okej. Igår stack Linnéa, Cayanan och jag till ishallen och tittade på hockey. Jag nästan grät för att det var så fint. Alltså spelet, inte killarna. Okejdå, killarna. Kan inte hjälpa det, jag vill bara ha! Smaskens. Senare tittade jag på skräckis och nu är det måndagkväll och här sitter jag nybliven ensam. Linnéa har varit här och vi har hunnit med att handla, titta på i rymden finns inga känslor och satc 2 + att jag har lagad mat åt oss och gjort te. Riktigt mysigt har vi haft. Och vi har såklart skypat med Sidneyman no1 Mikael! Saknar dig gubba mi

Nu ska jag ta och natta så jag orkar med en dag med mina små imorgon.

pusskram

Jag hade tänkt mig utgång den här helgen, till och med två dagar i rad.
Istället låg jag i 39 graders feber igår, somnade 17.30 och sov till 8.30 idag.
Nu är jag pigg och kry men det sista jag vill nu är att dricka. Klockan är
visseligen inte ens halv tolv ännu men jag känner mig ganska seg i skallen.
Något jag däremot är pigg på är att gå ut med folk jag känner...

Ligger och väntar på att filmen jag tankar ska bli klar, då har jag något att göra
en stund. Måste gå och köpa mjölk också.

Intressant att se var dagen slutar