OVERCOME, ALL I AM IS BROKEN INSIDE

2010-05-01 @ 03:47:08

Sitter hemma som någon jävla sopa
och funderar på att plugga. Inte helt
okej efter kvällen men det finns nog inte
mycket annat att göra. Jag längtar hem,
en hel del. Men jag längtar inte till, sommaren.
Jag tål inte allt som väntar. Blääääääää....
Jag tror inte jag bryr mig så mycket längre.
Antagligen använder jag translate och skriver
min essä, det blir en debattartikel men vem
fan bryr sig när det enda jag bryr mig om är djur,
vänner och familj. Jsg hörde att jag slutade bry
mig om någonting, jag hörde att jag skulle sluta
sova, sluta äta, sluta bry mig, sluta känna och
bara plugga nu.

Ska verkligen försöka, hörde att jag inte skulle
plugga vidare. Hörde att jag bara skulle köra.
Hörde att jag bara skulle låta allting förstöra,
hörde att jag skulle låta alla de bästa göra
mitt liv underbart. Hörde att jag bara ska sätta
upp några omöjliga mål. Hörde att jag bara skulle
gråta ut till denna "feelgood-musiken" och bara
vara och hoppas på det bästa. SCREW alla idioter.
Nu kör jag, och jag bara gör det, och jag skiter i
alla andra för jag ska härifrån men vart fan ska jag??
- jag vet inte. men jag vill bara glömma dig och gå
vidare. Du har gjort min gymnasiegång så underbar
och nu har du försatt mig i en situation som gör mig
fullkomligt paranoid och jag älskar dig men jag vet inte
om du fortfarande är samma underbara människa.
Men dock, jag saknar dig. Mitt hjärta. Du som gjorde
mitt liv värt att leva. Fan vad jag tänker på dig Madeleine.

Madeleine, jag har nog bara saknat en person lika mycket
som jag saknat dig nu. Jag tänker inte be om ursäkt och
både du och jag är envisa. Det är det som gör oss två
så lika, så jobbigt jävla lika. Jag saknar dig lika mycket
som jag saknade en huvudperson. <3

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback