2010-11-25 @ 18:57:51

Tänk att det har gått mer än 19 år av mitt liv. Undrar hur långt liv jag är ämnad?
Och vad händer efter döden? Det är faktiskt riktigt intressant sånt där och jag
känner mig riktigt nyfiken trots att jag är totalt livrädd för döden. Men hur ska
man vara beredd? Ska man sitta och planera sin egen begravning långt i förväg?

Och tänk om ingenting fanns, jag menar INGENTING. Då hade inte ens ingenting
funnits. Det hade inte funnits någon rymd, inga planeter eller luft. Ingenting hade
funnits. För vi hade inte vetat om det. Samma sak, tänk om vi aldrig fötts. Då skulle
vi inte veta någonting om ingenting och allting. Det är konstigt allting. Obeskrivligt.

Men om man ändå dör och inte finns mer, varför inte donera sina organ? Man kommer
ju ändå aldrig att få användning för dom mer. Själen kanske har fått lånat kroppen?
Det vore skönt att veta att man kan hjälpa någon annan trots att man inte finns längre.
Jag tycker att det är viktigt att hjälpa varandra.

Jag har tagit ställning, jag har valt att donera mina organ efter min död.
Jag gjorde det alldeles nyss, pirrigt kändes det men nu känns det bra.

Gör det du också! :)
http://www.donationsradet.se/startsida/Sidor/default.aspx

pusskram

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kommentarer

Postat av: elin

fint skrivet :) bra att du väljer att donera dina organ :)

2010-12-02 @ 19:11:57
URL: http://elinviola.blogg.se/

Trackback