2011-01-21 @ 23:06:18

Livet fortsätter i samma tempo trots allt som händer runt omkring.
Det är tungt att ta sig upp på mornarna men jag kämpar på för jag
vet hur mycket jag skulle ångra mig om jag inte fick träffa de små
liven varje dag. Jag vet inte vad jag ska ta mig till när det tar slut.
Tänk att de, som är så små ger mig en mening att kliva upp varje dag.
Tänk att de, som kan vara så otroligt påfrestande gör att jag orkar.
Hur ska detta gå...

Det är fredagkväll och här ligger jag och glor i taket och funderar
så det knakar. Idag har jag jobbat, varit och storhandlat, lagat middag,
bakat, diskat fyra gånger samt tvättat. Lika bra att jag vänjer mig
eftersom det här är vad livet går ut på. Livet är hårt sen dör man.

Jag är rastlös i hela kroppen men trött i huvudet. Somande inte förrän
klockan var närmare 2.30 inatt. Hade så mycket i skallen som jag kände
att jag var tvungen att få ut på något sätt. Så jag skrev en novell på tre sidor.
En novell som inte en jäkel någonsin kommer att få läsa eftersom den är
så jäkla grym. Tänk om jag skulle få den publicerad någonstans, det vore
totalt sjukt och så jäkla pinsamt.

Imorgon hoppas jag att pappa med familj kommer och hälsar på.
Behöver mer vatten. Jag älskar Ovansjövatten. Sen ska jag åka till
Sofie och natta hos henne och bara umgås. Är verkligen på Sofie-humör.
Eller Sofie-humör, jag har snarare Sofie-abstinens. Jag saknar henne.

Och det var längesen jag hörde något från dig nu Mikael. Lever du?
Jag tänker på dig flera gånger om dagen, undrar hur du har det och vad
du gör. Undrar om du saknar mig lika mycket som jag saknar dig.

Åååååååååååååh, trots att jag har vikt in alla kläder i garderoben så
ligger det kläder och grejer överallt. Jag orkar inte. Jag tror jag går och lägger
mig. Grubblandes. Usch vad jag tänker mycket när jag är själv.

pusskram

Nighty

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kommentarer

Trackback